Mammas älskling Celine <3

Jag kan säga att jag har ingen tidsuppfattning under dessa dagar typ. Hade noll koll på tiden!

Allting började på söndagen. Men jag trodde bara att det var typ lite träningsvärk eller att jag hade sträckt mig när jag sov. Så jag satt hemma hos mamma med en liten molande smärta men tänkte inte mer på det.

På måndag morgon, klockan 05.00 vaknar jag och har värkar. Jag börjar klocka värkarna och det är ca. 8 minuter emellan. Ringer min mor som är på väg till jobbet, men hon skulle ringa när hon kom fram. Så jag fortsatte klocka så länge. Sex minuter emellan. Hon ringer upp igen och då sa jag att jag skulle lägga mig i badet för att se så dom inte var ”falska” så att säga. Men det var dom inte.

När jag låg i badet så ringde jag förlossningen för nu var det bara fem minuter emellan. Dom sa att jag skulle vänta lite till, tills det var 2-3 minuter emellan. Så ringde mamma igen och berättade att hon var på väg.

Hon kom hit och så satt vi och klockade lite granna. Till slut så blev det tre minuter emellan och vi åkte in. När jag kom dit så fick jag gå in på ett undersökningsrum och blev kopplad till en CTG. Jag kan säga att så fort den kom på så slutade värkarna. Jag blev undersökt och jag var öppen 2.5 cm. Vi åkte hem igen och jag gick och la mig för jag var trött. När jag lagt mig i sängen så drog det igång och jag hade ont hela tiden. Så vi åkte in igen. Hände samma sak, men jag hade inte öppnat mig mer.

Skulle få en spruta så jag kunde få sova lite på, så jag stannade kvar där över natten. Ketoganspruta fick jag. Jag blev snurrig och konstig utav den, men jag mådde fruktansvärt bra och var glad i alla fall. Efter ett tag åkte mamma och Kent hem. Då somnade jag i fotöljen som stod i rummet. Jag vaknade och gick ut och gick lite, sen gick jag och la mig igen men sov inte speciellt länge. Gick på toaletten och försökte sen sova igen. Men hade så ont så jag fick ringa på barnmorskan.

Hon satte CTG på mig och JA, EN VÄRK REGISTRERADES!!! Så jag fick några smärtstillande så jag kunde sova en stund till, men helt plötsligt drog det igång som bare den. Krafigt! Dock väldigt glesa. Så jag fick Panodil och lite frukost. Sen gick jag ut och gick lite. Kom in igen, läste lite tidningar, tittade på när städerskan städade.

Läkaren kom in och pratade med mig och sa att dom kunde försöka stimulera igång det ordentligt eller om jag ville gå hem och avvakta det. Jag kände att jag lika gärna kunde åka hem då imed att det inte verkar hända nått! Så jag åkte hem. Sov hos mamma och pappa den natten, för mamma ville ha lite koll på mig. Och den natten, jesus. Vad ont jag hade! Jag sov knappt nånting!

Dagen efter var det ju julafton. Jag kan säga, att det är en julafton jag sent kommer glömma! Jag skrek för full hals så fort jag fick en värk för det gjorde förbannat ont! Och det pågick hela dagen! Jag ålade och hade mig och skrek så jag inte fick någon luft! Vid fem-sex tiden på eftermiddagen klarade jag inte av mer. Vi fick åka in.

Väl inne så fick jag ett rum och jag fick på mig sjukhusskjorta och grejer och dom kopplade på CTG. Nu syntes ju värkarna i alla fall. Dom undersökte mig även och jag var öppen 3 cm Barnmorskan stack hål på hinnan så vattnet gick. Dom satte på lustgas till mig. Det hjälpte bara lite granna. Men under dom värsta värkarna så drog jag för mycket så jag spydde som en kalv! Till slut fick jag ryggbedövning och allting slog av lite granna. Men fick fortfarande använda lustgas ibland. Gick med mamma och Kent ut för dom skulle röka. När vi gick tillbaka kom värkarna tätt efter varandra!

Blev undersökt igen, men var inte öppen nått mer så dom satte in värkstimulerande. Och fy i satan vad ont jag fick igen! Ville bara rycka ur den ur handen! Skrek jag högt innan var det inget mot vad jag skrek nu! Jag låg så hur länge som helst! Dom undersökte mig och var nu öppen 6 cm. Låg ytterligare ett tag.

Sen kom en läkare in och undersökte mig och hade inte öppnat mig nått mer och jag var helt slut. Emellan värkarna bara svamlade jag och jag kommer så väl ihåg lite av vad jag sa. Men det ska inte sägas här.. Mamma fick gå ut för hon blev så upprörd av att dom bara lät mig ligga där och skrika!

Läkaren skulle gå och konsultera eller vad det heter med en annan läkare och det tog ett bra tag och jag låg där och hade ont och skrek! Jag vet att medans läkaren var inne på mitt rum så sa jag att jag ville göra kejsarsnitt, att jag inte är någon jävla skönthetsdrottning och ska inte va med i någon skönhetstävling. Då säger Kent att jag visst är en skönhet. Gud vad jag grät!

Till slut så kom läkaren tillbaka i alla fall och dom hade kommit överens om kejsarsnitt. Dom frågade vem jag ville ha med imed att både Kent och mamma inte fick va med. Jag ville ju ha med båda. Så då sa läkaren att det är lika bra att dom söv ner mig och att ingen var med, imed att jag var så utpumpad ändå. Så dom körde iväg mig mot operationsrummet och så sa jag hejdå till mamma och Kent.

Sen där inne så tar det aslång tid innan dom äntligen söver ner mig och narkosläkaren (tror jag det va) trycker den där förbannade lustgasen över näsan och munnen på mig så jag försöker hålla mig för att spy rätt i masken!

Helt plötsligt ligger jag på ett rum och frågar om dom inte ska söva ner mig snart. Då var operationen över och jag låg på uppvaket. Hade fått min lilla Celine.
Vikt: 3900g. Längd: 53 cm. Huvudomfång: 35 cm. Hon hade fått 9, 10, 10 i apgar. Jättebra!

Som sagt så har jag ingen tidsuppfattning under denna tiden. Men man fick ju en sorts stooor binda på sig och nättrosor. Dom kallade bindan för blöja och jag var bara tvungen att va lite rolig någon gång under denna tiden efter att jag en gång tagit i så förbannat under värken för att jag hade så ont kommer jag ihåg och säger: ”Ursäka, jag ville bara säga det att jag har gjort i blöjan, så att säga!”

Sen vet jag att jag pratade i sömnen på uppvaket för dom som ”vaktade” pratade om att jag pratade i sömnen. 

Just under dessa dagar kände jag att jag aldrig mer skulle ha barn. Men jag vet nu att hon låg fel och att jag hade så ont var inte normalt. En av anledningarna var väl att hon låg fel, men det var nog något mer som gjorde det. Men jag vet nu att jag ska ha mer barn. Jag vill veta hur det känns att få ett underbart mirakel ur rätt hål så att säga!!